Murgråsuggan grupp 8 - vad är programmerat?

Amelia, Emma K, Tuva och Julia A

 

Lärandeobjekt  

Barnen ska kunna urskilja programmerade föremål från övriga samt känna till några föremål i vardagen som är programmerade respektive inte programmerade. Sönnerås (2019) menar att undersökandet kring programmering hjälper barnen att få en förståelse för samhället vi lever i.  

I planeringen av undervisningen har vi utgått från variationsteorin. Enligt Bjurulf (2013) kan barnen genom variationsteorin få en förståelse för objekt genom att de urskiljs från helheten genom att visa på vad objektet är, vad det inte är samt olika variationer av det.  

 

Aktivitet  

Aktiviteten är tänkt att behandla följande mål i ”Läroplan för förskolan” (Lpfö18, 2018): 

·    ”förmåga att upptäcka och utforska teknik i vardagen” (s. 14) 

 

Barnen har innan aktiviteten introducerats för begreppet programmering. Aktiviteten görs bäst i mindre grupper med cirka 4–5 barn, där de ska försöka urskilja vad som är programmerat och vad som inte är programmerat bland ett urval av föremål som de är bekanta med i sin vardag. Tre olika samlingar med två föremål som inte är programmerade och ett föremål som är programmerat läggs innan aktiviteten under tre olika filtar så att barnen inte kan se vad de olika samlingarna innehåller. Efter en kort introduktion till aktiviteten tas första filten bort och barnen får i uppgift att urskilja vilket av de tre föremålen som är programmerat. Barnen får fritt undersöka de olika föremålen för att komma fram till ett svar, med pedagogen som stöd. När barnen kommit fram till ett svar och motiverat det får de undersöka föremålen under nästa filt. Samlingen under den första filten innehåller föremål med tydliga kontraster som gosedjur och programmerade föremål som läsplattor och smartphones, denna samling kan även bestå av endast två föremål. Därefter görs aktiviteten mer utmanande för barnen genom att lägga till olika elektriska föremål som inte är programmerade, men som enkelt kan misstas för att vara det. Aktiviteten delas alltså in i tre steg med tre olika samlingar där den första är lättare och de andra blir svårare och svårare. Avslutningsvis diskuteras olika föremål i vardagen som är programmerade och barnen får gå en teknikpromenad på förskoleavdelningen för att se om de kan hitta fler programmerade föremål.  

 

Anpassningar 

Aktiviteten är avsedd att vara för 5 och 6 år. Förkunskaperna inför denna aktivitet är att barnen har kunskap om vad programmering är samt att de har förståelse för några av de begrepp som innefattar programmering. Barnen har fått erfarenheter av att föremål som är programmerade innehåller en dator som är instruerad av en människa att utföra uppgifter av olika slag samt att dessa datorer kan vara mycket små. Eftersom aktiviteten handlar om barnens förmåga att kunna urskilja programmerade föremål och icke- programmerade föremål är det nödvändigt att besitta den kunskapen.   

Anpassningar som kan göras för äldre barn är att öka svårighetsgraden och antalet av föremålen. Anpassningar för yngre barn kan vara att hålla sig till första steget i aktivitetens planering, alltså att barnen introduceras för färre föremål och dessa föremål är tydliga och enkla exempel på vad som är programmerat samt vad som inte är det. Målet är då inte att barnen ska kunna urskilja föremål så som för de äldre barnen. Målet kan vara att de får en enkel introducering för ämnet.  

 

 

 

Referenser 

Bjurulf, V. (2013). Teknikdidaktik i förskolan. Studentlitteratur. 

Läroplan för förskolan: Lpfö18. 2018. Skolverket. https://www.skolverket.se/publikationer?id=4001  

Sönnerås, K. (2017). Programmering i förskolan: utveckla digital kompetens. Gothia fortbildning AB.